Ibland glömmer jag bort några av mina favoritlåtar, glömmer bort att de finns. Det kanske är lite smådumt, men det blir desto bättre sedan när man upptäcker dem igen. När den låt man inte hört på flera månader helt plötsligt spelas två gånger på samma dag och man på något sätt uppfylls av varje del av den. Inte för att texten skulle vara speciellt bra eller för att jag är så musikalisk att jag kan avgöra vad som är svårt att komponera ihop och inte, utan för att själva stämningen den förmedlar är precis perfekt för stunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är en fin låt det där, både lite olycklig och hoppfull på samma gång skulle man kunna säga. Hoppas du är mest av det senare iaf! ;)
Skicka en kommentar